Natten på Motellet norr om Mälaren sitter etsat kvar i minnet ända sedan 70-talet… ändå kände jag inte igen stället nu när jag körde över E18 in på detta nedlagda motell… inte förrän jag låg där i sängen på hotellet på kvällen förstod jag att det just var där det hände en gång på 70-talet… För det var där jag fick ett av mina starkaste minnen av “sunkigt motell”. Jag hoppades bara där jag nu låg att de bilder jag tog under dagen hade med det jag ville för detta lilla fragment…

Några år efteråt kändes det som jag hade varit med i en taskig b-film den där natten på motellet.

Det var som sagt sjuttiotal och jag skulle kolla läget ovanför Mälaren och köra några stora Europavägar, jo jag var en sucker för större vägar även då. Jag hittade inget Hotell i Enköping så jag bestämde att köra någon mil till. Strax efter Enköping såg jag en Motellskylt så jag svängde över E18 och in på grusplanen. Jodå det fanns lediga rum, så jag checkade in…

Jag kan inte säga vad det var men området kändes lite “lurigt” på något sätt, så jag körde intill bilen precis utanför mitt rumsfönster (bilden under: fönstret längst bak i vänsterkant) för att ha koll på den.
Att motellen ofta var ett snabbt sätt för bilister att få inta horisontalläge med tak över huvudet och några timmars sömn får inte glömmas av… och detta motell på den tiden (som jag minns det) var just nätt och jämt ett sådant.

Ett dubbelrum med toalett i korridoren och med väggar av tunn masonit och med E18 30 meter från mig kändes det inte som det skulle bli den mest återhämtningsfulla natt jag haft.
Men jag hade koll på bilen utanför och rummet var betalt och jag kunde checka ut och lämna detta Motell när jag ville… och det verkade ganska lugnt än så länge.
Vi har väl alla legat och hört kärleksfulla yttringar på andra sidan hotellrumsväggar men de brukar ju tystna av på någon halvtimme eller så…
För detta par som nu checkade in i rummet intill, skulle det visa sig, räckte det inte med en kärleksfull stund och sedan en god natts sömn…!

Det första de kom in i sitt rum gick de till sängs, jag hörde tydligt minsta andhämtning, och de skulle levde ut hela sitt känsloregister denna natt… och sova var inte att tänka på varken för mig eller dem.

Mannen började att snacka, gräla, hota, för att till slut bestiga kvinnan och när han var klar med det… så tänkte jag att nu så är han lugn resten av natten… men inte denne man. Han började om med diskussioner, gräl, kanske någon “handpåläggning” också… och efter det snyftningar från kvinnan… för att till slut bestiga kvinnan igen… och så fortlöpte natten… gräl, gråt, kopulerande, gräl, gråt, kopulerande…!

Om mannen och kvinnan spelade ett “spel” eller om det pågick en kraftig kränkande kvinnomisshandel vet jag inte, men sådant hade jag inte hört så mycket om då…
Nu är Sid av naturen en ganska timid person, men när mannen och kvinnan inte slutade under hela natten och då det kändes som de låg i min säng och höll på med detta p.g.a. dessa tunna väggar, så blev måttet rågat även för mig.

Det kokade över och jag reste mig upp slog hårt i den tunna väggen och ropade “Håll käft någon gång och sov för fan” jag öppnade nog dörren också för att gå ut och bösta på deras dörr, men hejdade mig…

Precis efter tänkte jag att nu kommer fanskapet… antingen genom väggen eller genom dörren för att göra upp… kanske likvidera Sid där i det sunkiga motellrummet, ja va f*n skall det vara taskig våldsfilm i äkta 70-talsmiljö så varför inte fullt ut…
Men mannen och kvinnan blev helt knäpptysta.
Jag lyckades sova någon timme… startade bilen och fortsatte mot Stockholm. Men Motellet och händelsen har varit kvar i minnet sedan dess… ändå kände jag inte igen det då jag gick runt och fotade.
Nu kanske andra av er har en annan syn på just detta Motell men just då den kvällen kändes det verkligen så sunkigt som man bara kan se på film.