Etta James 1938-01-25 – 2012-01-20. Känner du nu för att uppdatera dig på Etta James kan jag varmt rekommendera Tell Mama The Complete Muscle Shoals Sessions. Bra ljudbild, svängigt och helgjutet.

okay… jag brukar lyda uppmaningar…






Gwen McCrae och kanske ett av de bättre album, Rockin’ Chair 1975… som kom från Miami Soul under 70-talet… Gwen McCrae har nog inte sjungit bättre, varken tidigare eller senare.
Med ett groove och mycket från djupet soul och funk som gör det hela till en komplett LP…
Och så låtarna… ”90% Of Me Is You”, ”Rockin’ Chair”, ”It Keeps On Raining”, ”He Don’t Ever Lose His Groove”, ”Move Me Baby”, ”Let Them Talk”, ”It’s Worth the Wait”, ”He Keeps Something Groovy Goin”, ”For Your Love”… en LP med hits som gör dig knäsvag…
Gwen McCrae… jag hade hört och suktat efter hennes ”Rockin’ Chair”under mitten på 70-talet… Men köpte den aldrig… Hennes röst var en röst som tilltalade mig då och gör än… men det var en väl ”one hit wonder” här i Sverige… så det var svårt att hitta någon LP med henne.
Men efter några år hittade jag ett slitet ex. av ”Rocking Chair” LP’n… men då var det väl titellåten ”Rockin’ Chair” och ”Move Me Baby” som tilltalade den yngre Sid…
På senare tid haft en liten träff och reunion med Gwen… nu ”upptäckte” jag på nytt hennes makalösa LP… och upptäcker att ALLA sångerna på LP’n är otroligt bra, en helgjuten LP…
Gwen McCrae började lyssna på Sam Cooke och Aretha Franklin… Fick inspiration och började så smått att uppträda på lokala klubbar som tonåring och började sjunga med lokala grupper. 1963 mötte hon George McCrae och seriös kärlek uppstod och de var gifta inom en vecka.
Efter det började de sjunga och turnera ihop, 1967 ”upptäcktes” de av Betty Wright (lilla bilden) som hjälpte dem med ett skivkontrakt på Henry Stone TK Records, men under en etiketten, Alston Record. Deras debutsingel ”Three Hearts in a Tangle” släpptes 1969… ingen större hit.
Men McCrae och Betty Wright började samarbeta och gjorde sig ett namn.
1974 kom då George McCrae megahit ”Rock Your Baby” helt oplanerat… Farbror Sid menar att den på något sätt lade grunden eller visade vägen till vad som skulle bli Discoeran…
1975 var det dags för Gwen McCrae och hennes största hit Rockin’ Chair, en 1′a på Rhythm &
Blues listan som också klättrade in på U.S. Topp 10 lista. Uppföljaren ”Love Insurance” hamnade också den på Rytm & Blues listan. Deras uppgång inom musiken tog hårt på deras äktenskap.
Enligt Gwen var George en hustrumisshandlare som slog Gwen regelbundet… han också… så effektivt han sänker sin status…
Nåväl, efter skilsmässan och TK Records konkurs, så flyttade Gwen till New Jersey och skrev på för Atlantic Records där kom hennes hit Funky Sensation 1981… Gwen McCrae är fortfarnade igång…
Gwen McCrae, född Gwen Mosley, den 21 December 1943 i Pensacola, Florida.
Ja, det blev ett långt inlägg med det är hon värd…
(ett inlägg från okt 2007)

… Plötsligt hördes klirr av glas, skratt av kvinnor och män och ett högt sorl strömmade runt mig… det var dämpad belysning, heltäckningsmattor i rött och grönt, röda väggar, rouletten rullade kulan… det var rökigt och det var stökigt.
Jag hörde musik från bottenvåningen… ja det var discomusik och vem vill inte var där och ”Move to the Groove” Visst…!
…så jag reste mig upp och gick mot musiken… den vinklade trappan ned mot bottenvåningen var smal men välbekant, jag mötte människor på väg upp…
Jag gick mot den trånga öppningen in till discoteket… Musiken blev starkare här nere…
Väl inne i discot möttes jag av den tunga basen från musiken som tryckte mot bröstkorgen, den senaste discon lockade mycket folk upp på golvet, högtalare från golv till tak gjorde att stämningen alltid var hög… låten var Shoorah Shoorah med Betty Wright…
Hade precis satt mig och sippat på min Gin & Grape… Då hör jag en kvinnoröst bakom mig igen…
- Ursäkta mig… Vi stänger nu…
- Stänger…? Jag måste väl hinna dricka upp min Gin & Grape… och tittar upp på en asiatisk kvinna…
Förvånad ser jag mig omkring… stirrar ned på min tomma kopp kaffe… lite förvirrad går jag ut på gatan vänder mig om… China Town? Står det ovanför dörren och klockan är 3 på eftermiddagen!
Men jag satt ju och smuttade på en Gin och lyssnade på Labelle – Lady Marmalade… vad hände?
Jag vaknade till sans där på gatan, efter min starka flashback, ca 35 år tillbaka i tiden… det kändes lite nostalgiskt och underligt att sitta och äta kinesisk lunch på sitt gamla Discoteque… Club Flamingo…
Ännu känns lokalerna så bekanta på något sätt… men det känns som ett helt liv sedan, ja det är väl ett liv sedan… fick en liten svindlande känsla vart har dessa 35 år tagit vägen, nästan overkligt…
… att Isaac Hayes kommit fram… Han blev väl mottagen och har funnits sig, som synes, väl tillrätta.

(från 2008-12-22)

Andra bloggar om: The Supremes, Diana Ross, LP, Album, Hits, 60-talet
Denna bild gillar jag verkligen… poserna, kläderna, att bilden andas nytt 70-tal…
Bilden kommer från LP’n Face to Face with the Truth, 1971 och täcker mittuppslaget. Joe Harris är en verkligt bra sångare tillsammans med sångerskorna Billie Rae Calvin och Brenda Joyce… och de borde haft en större framgång… tycker jag.
Men man kanske inte kan få en större framgång än vara att vara medlem i The Undisputed Truth.
Springer ni på en LP eller CD med gruppen, det är inte lätt att hitta… så överväg ett köp… 1971-1974 sjöng de en Soul som var outstandning… efter det blev de lite mer utflippade… men ändå med hitpotential…

Hittade solodebut Lp:n med Johnny Bristol från 1974 på en loppis häromdagen.

Johnny levererade låtar till många av de stora stjärnorna under 60-70 talen…
Läs mer här