”Well…

… to tell you the truth, in all this excitement I kind of lost track myself”… Uncle Sid’s mixtape, the best from the seventies!
Montage: Clint from the movie The Enforcer & Track Tape photo farbror-sid.se
1971 bildades The Undisputed Truth som var ett projekt av Norman Whitfield, han använde gruppen som ett låt- och soundexpriment till vad som skulle bli 70-talets ”psycodelic” soulsound. Whitfields huvudgrupp var The Temptations och det var de som i de flesta fall lanserades med detta sound och i vissa fall också låtarna som han testade med The Undisputed Truth. Enligt min mening gjorde The Undisputed Truth väl så bra versioner av det som senare blev hits med The Temptations. Största hiten med Undisputed var ”Smiling faces Sometimes”. LP är oerhört svåra att hitta men en (1) CD är släppt från denna tid och gruppen var blev väl aldrig mer allmänt känd i Europa. Spår 1 av första LP:n 1971…
***
Tidigare inlägg om Undisputed
Originalbilden Clint
Originalbilden Track Tape

The Patch…

… om man nu skulle pimpa sin kombinerade foto/prylar/nycklar/plånbok- manbag/axelremsväska med en patch. En väska som jag sett som nödvändig på fotoresor och bilträffar (en klassiskt fotoväska känns väldigt tråkig) – så vad skulle det nu vara för patch… just då kom Lisa & company på Pussy a Go Go med en perfekt patch. Nål och tråd är jag uppfödd med så nu sitter den där.

I should have quit you…

En svängig blueslåt som håller… Killing Floor eller I should have quit you. Som mina trogna läsare gav mig rätt svar på… efter åratal av undran:
Så är det när man spelar in radioprogram utan att skriva upp artisterna… låten visste jag vilken det var, den har jag i många versioner. Men jag hade ingen koll på Electric Flag sedan innan. Stort tack till Kabinenroller och Rockwell. Som efter decennier löst mitt problem. Hela inlägget från 2009 här

Plymouth… 1969.

Läsarkontakter är alltid trevligt… extra trevligt blir det när de kommer med fina bilder.

Mats från Mora levererade ett gäng reklamalster från 1969, dessutom en bild på hans snygga Plymouth Satelite convertible från 1969… och med Farbror Sid’s radiospot från 1968 gör det hela till ett komplett inlägg…… och med detta önskar Sidney och Mats er en skön och avkopplande fredagskväll… Beep Beep på er alla.

Say after me please… 1963.

Kommer ni ihåg Ian Dunlop där han satt i sin magnifika fåtölj och lärde oss svenskar Engelska i televisionens barndom. Kanske var det här vi grundlade våra engelskakunskaper. Det roligaste då runt 1960 tyckte jag var den lille mannen som dök upp på ena armstödet och ställde frågor… Sidney var hans namn. Visst är Ian Dunlop en del av Televisionens barndom. Så är detta lilla konvolut dök upp, så kunde jag inte motstå.

Här är det ICA som sammanställt kursen Engelska till husbehov och den kom 1963 och innehöll 4 floppy-singlar och ett häfte.

Partaj… 1969.

Ni som är födda på femtiotalet eller tidigare kommer säkert ihåg Partaj i TV… historier och oneliners blandat med lite gogodans i partymiljö. Det finns väldigt lite på nätet om just detta program som trots allt samlade några av den svenska humoreliten.

Jag lyckades lägga vantarna på en LP med just några av dessa inspelningar från TV-programmet… jag vill givetvis inte undanhålla er ett spår av hur det lät den gången 1969.

Club Flamingo… Borås.


En skön bild från Club Flamingo… Nattklubb och senare ett Diskotek i källarlokalerna och ganska frekvent besökt under en tid av Farbror Sid. Numera är det en Kinakrog… och att komma ned i källarlokalerna går inte… inte längre än till toaletterna i alla fall. En av de sista gångerna jag var där var nog 1979. Kommer ihåg att jag hörde en kommande stor hit där för första gången… så bra att jag var tvungen att knacka på DJ båset och fråga vem det var som gjorde låten…
Upp kom då detta konvolut…

… och eftersom det är fredag… och det kanske 30 år sedan jag körde några groovy moves på det discogolvet lägger jag på en discokrökare…

(till min lilla anekdot från ett tidigare inlägg)

Peter Holm… Monia.

… inlägget om Joan Collins resulterar i ett om Peter Holm, en man som vad jag förstår var mer verksam utomlands än i Sverige… och vad jag minns från tidningar på den tiden (om man nu skall tro på dem) lite av en Playboy och rumlare… Men runt skiftet 60-70 talet gick denna låt varm i radion och på grammofoner… den svenska versionen av Monia kom ca 1968… denna den franska versionen verkar ha kommit runt 1971… så har Veronica kluddat på baksidan av EP:n iallafall.

… jodå jag vet att den finns på tuben i olika upplagor, men här spelar vi min knastriga EP.


Så mycket fakta om Peter Holm finns inte på nätet, men jag hittade en trevlig sida av gitarristen Bernt Liljegren som jobbade med Peter på tidiga 70-talet…

Snygga brudar, kläder och bilar… detta var kanske bilden han gillade att se sig i…

Han höll sig kvar under 70-talet med lite låtar… och 1985 gifte han sig med Joan Collins… vilket kanske var en bedrift… jag kom ihåg att jag undrade vad han såg i henne… hon var säkert en 15år äldre. Ja här har vi förutfattade meningar och generaliserar hårt…

Men nu när man ser bilden här under var hon väl ganska snygg… om man nu skall gå efter utsidan och det skall man helst inte göra.

Vad tog han vägen… Peter Holm…? Sitter han på ett hotellrum i Paris och sippar rödvin och nynnar på Monia…

Dom borde tjacka spikskor… 1977.


(Art design Jon Seaton, foto Bo Sehlberg & Con Coffel)


Råkade hitta Blommans LP Små Knepiga Låtar från 1977… Men kulthiten ”Dom borde tjacka spikskor”… nu 32 år senare lika aktuell som då… En liten protest mot den borgliga regeringen 1976…

Konvolutet passade bra att fotografera av mot den brunbeiga heltäckningsmattan…
:-)
Och så min egenhändigt nedplitade text (2007) då den inte fanns på nätet:

Jonnergård är ett riktigt arsel,
snodde våran mellis me en halvårs varsel,
han borde tjacka spikskor och listigt dra iväg.

Utrikesmadammen Karin Söder
snackar om sin u-hjälp så hon blöder,
hon borde tjacka spikskor och listigt dra iväg.

Snitsaren Nisse G Åsling
fixar industrin, morsning vilken blåsning,
han borde tjacka spikskor, och listigt dra iväg.

Ahlmark måste blivit ding av skumpan,
kutar runt och klappar damerna i rumpan,
han borde tjacka spikskor, och listigt dra iväg.

Luften, kan ingen jävel ge dom luften,
jag har väl aldrig sett ett värre rövarband.
Snart så måste vi försöka,
få dom där å sluta stöka,
eller tjacka spikskor och listigt dra iväg.

Luften, kan ingen jävel ge dom luften,
jag har väl aldrig sett ett värre rövarband,
Visst är det skit me vår regering,
snacka me dom där, är ju knappt nån mening,
så jag tjackar spikskor och listigt drar iväg.

Så jag tjackar spikskor och listigt drar iväg.

”I’ll be there” by Rusty Gabbard/Roy Price, svensk text Bosse Blomman Blombergh

…så nu har man rett ut det… och Farbror Sid har gjort en liten kulturgärning, för nu ligger texten uppe på nätet, för näste som börjar undra…

[ett editerat (bilden) inlägg från maj 2007]