Category Archives: Music

Dagens Sylvia

Fortsätter min lilla serie om Sylvia Vrethammar med denna fina bild fotad av Bengt H. Malmqvist.
Bengt H. Malmqvist har jag lovordat för några år sedan här på sidan, och han tål att uppmärksammas igen. “Nästan alla svenska artister har sedan början av 1950-talet någon gång stått, suttit eller legat framför Bengt H. Malmqvists Hasselblad. Det var han – skivbolagens hovfotograf – som plåtade Miles och Coltrane backstage på Konserthuset, de första svenska rockarna 1957 – 1958, schlagerepokens ljusblått, rosa och vitt, långhårspopens Tages, Shanes och Mascots, så Cornelis och Fred, Robban, Peps, Pugh, ABBA, Eva Dahlgren, Noice, Roxette och många hundra till fram till ungefär 1990.  Fotografierna, från Ulla Sallert hemma på Gärdet 1952 till Roxette i TV-studion 1987, bildar en svåröverträffad resa genom 35 års musikalisk populärkultur i Sverige. Och en minst sagt suggestiv exposé över lika många års styling. Har Eva Dahlgren verkligen sett ut så där? Kan man bli coolare än den unge Rock-Ragge sittande på studiogolvet 1958?” (textkälla) Gör som jag, beställ boken om Bengt H. Malmqvist på Adlibris eller på Bokia

En Schlagerhit på begäran

I en kommentar om svenska covers “I Skivbacken” påtalade Johan att den stora svenska hiten Blad faller tyst som tårar med Claes Edmark från 1972 var svår att hitta på nätet och kanske även i loppisbackar, vilket han tyckte var lite trist. Nu är jag ju den som nästan slår knut på mig själv i att tillmötesgå mina besökare…
Så vassego Johan här kommer den. En mycket bra och helgjuten LP med Claes Edmark, hittar ni ett exemplar så köp det!

Leaves are The tears of Autumn: L Carr, E Shuman, svensk text L Berghagen.

Picko på en Dual

Singeln Gimmie Dat Ding med Picko Troberg med hjälp från Lasse Berghagen från 1970. Jag haft en film med singeln innan men under årens lopp har den försvunnit från farbror-sid.se. Men nu ligger Picko Troberg på min Dual P50 och kameran inställd i filmläge. Så här blev resultatet.

Siw… om femti år 1961

Siw Malmkvist… ja nu är man där igen, med en artist som alltid funnits. Om femti’ år, sjöng Siw 1961… en låt som passar perfekt som intro-sång här hos Farbror Sid.Det var Metronome’s Burman och Ekberg som lockade henne till Stockholm en andra gång och det blev Augustin… Restaurangsångerska på Hamburger Börs… TV… Stora Famnen… Metronom-lansering i Tyskland, Belgien, Frankrike… och Danke für die blumen… Efter det var hon känd… och sedan kom 60-talet… och då rullade det på både i Sverige och Tyskland… och nu är hon 72 år och karriären fortsätter… så “Om femti år” som hon sjöng 1961 stämde verkligen… för vi har Siwan som en ikon och svensk schlagerdrottning…

(en post från 2008-09-08)

CCR

Jag är absolut ingen kännare av skivetiketter och konvolut på LP, men när jag ser en lite ovanlig etikett i loppisbacken så hugger jag. För 10 kronor kan jag väl lägga på ett av de bättre Creedence albumen – Pendulum från 1970. Eller gjorde de något dåligt album under den korta period de var verksamma… mitt svar är Nej.

Oftast när jag bläddrar i LP-backar bryr jag mig sällan om hur LP:n ser ut, utan jag går mer på konvolut och som sagt etiketten. Musiken kan man man lyssna på annat och bättre sätt.
Vid en koll på nätet visade det sig detta vara originaletiketten från 1970-1972: “Fantasy US label 1960′s -1972 CCR’s original first US pressings from “Creedence Clearwater Revival” to “Pendulum”…” om någon nu bryr sig. Men som ren info kan jag väl ta med det… Tills någon mer initierad justerar min info :-) .
Dessutom var innerkonvolutet en riktigt vacker bild som jag inte sett innan!

Leather Suit Taylor

(Ett inlägg från 2008-02-03)
Jag borde ha varit den som lyckades, inte Elvis… dessa stora ord yttrade Vince Taylor 1959. Och att Vince inspirerades av Elvis, Gene Vincent och Cochran är inte svårt att se… eller var det kanske tvärt om… Läderkostymen är misstänkt lik Elvis 68 outfit… ja Vince skulle kanske hävda det…
Vince Taylor spelade i originalversion in Brand New Cadillac… alltså “Cadillac” den låten som Hep stars fick en monsterhit med i Sverige senare under 60-talet…
Någon stor stjärna i världen blev nu inte Vince… men Vince taylor & The Playboys blev stora i Frankrike i början av 60-talet…
Vince var en galen och komplicerad man… han hade drogproblem redan 1959 och det gjorde det inte lättare att ha med honom att göra. Vid sista spelningen i Frankrike kom han ut på scenen i vit kåpa och sa Jag är uppstånden, Jag är Jesus…
David Bowie lär ha varit fascinerad av Vince Taylor… Vince var lite av en inspiration till Bowies Ziggy Stardust…
Vince Taylor (Brian Maurice Holden) 14 juli 1939 i London, död 28 augusti 1991, engelsk-amerikansk sångare och sångtextförfattare.