Vi som växte upp här i sydvästra Sverige lockades väl varje år till att besöka Liseberg. Vet inte hur det var hos er och i er hembygd, men på vår byskola anordnades varje vår en skolresa för hela skolan.
En SJ-buss hyrdes (för 3-6 klass) och den morgonen när bussen ställde sig utanför skolgården var något speciellt, alla var förväntansfulla, finklädda och upprymda… Liseberg skulle besökas.
Vi hade med oss mat för dagen och pengar i fickan, nu skulle det åkas. Men först skulle resan till Göteborg göras, en sträcka på ca 8 mil på den tidens Riksfemma/Rv40.

Därefter skulle museer besökas oftast var det både Sjöfartsmuseet och Naturhistoriska, därefter med bussen upp till Guldhedens vattentorn till restaurangen för att kolla utsikten över Göteborg och kanske köpa en Hallonsoda. Därefter var det en tur med Paddan genom kanalerna och ut i hamnen.
Vi ”genomled” allt detta för när sena eftermiddagen kom så var det dags för bussen att stanna utanför grindarna till Liseberg…
Under resan hem på kvällen då var vi ganska trötta och nöjda och vid skolgården stod våra föräldrar och väntade med bilarna på oss.
Så här 50 år efteråt så var det ganska fantastiska skolresor vår lilla 1-6 klass skola hade.
Category Archives: Fragment
Roadstar Prince… on the Rocks.
Roadstar Prince, en bilkassettbandspelare med inbyggd förstärkare och utgångar för högtalare. Kommer ni ihåg dessa spelare som fanns ett tag under 70-talet när man hade en bilradio och ville komplettera med en kassettspelare eller om man tyckte att radio var helt kört, då köpte man en sådan här.
(Bil Component HiFi kom under 80/90-talet och är inte riktigt samma sak)
Jag kommer ihåg dem tydligt för jag köpte en sådan här en sommar under mitten av 70-talet… den bilstereo jag hade trasslade banden å det förskräckligaste och skulle jag och min passagerare ha några av banden kvar under vår västkustcruising så gällde det att agera snabbt. Så i Falkenberg stegade jag in och såg denna eller en liknande modell, en med den rätta kassettinmatningen… de som sällan trasslade banden. De där man sköt in bandet på bredden, de hade bättre bandtransport och drivning på den tiden. 395 spänn fattigare monterade vi in den omedelbart.
Så idag kollade jag igenom en bunt med radioapparater och under en RoadStar King låg denna klenod… till synes oanvänd med kompletterande kablar i obruten förpackning… till och med transportskruven och det lilla bandet med info om att man skall skruva bort den innan man använder spelaren fanns kvar.
Med ens kom jag ihåg den lilla episoden ovan… och då måste jag bara ha den.
En Roadstar King och en Roadstar Emperor har hunnit ingå i min bilstereoflora under 70-talet… Emperor hade den andra typen av kassettinmatningen, där man skjuter in kassetten med kortsidan först… och givetvis trasslade den banden… därefter blev det en Blaupunkt Paris (med den rätta inmatningen!)
Roadstar var ett nytt märke på bilstereomarknaden i mitten på 70-talet… en massiv reklamkampanj med klistermärken & annonser i tidningar m.m. gjorde nog att det blev ett ganska vanligt märke under några år… men någon annons från den tiden har jag inte stött på ännu.
Ja det var ett nördigt inlägg… lika nördigt lägger jag med några olika märken av kassettband… de har väl snart också fallit i glömska…
Vad jag nu skall ha den till… ja det blev ett inlägg med en i nyskick Roadstar Bilkassettstereo…!
Canon FTb QL… 1971
Canon FTb Quick load… en utvecklad modell av FT och med en typ av snabbladdning, FTb kom 1971. Köpte en gång en likadan för att ha som andra kamera eller kanske mer för att testa en klassisk Canon. Som de flesta kameror från denna tid har den en helt underbar mekanik som känns helt otrolig med dagens mått.
Den väger 750 gram utan objektiv… skulle tro att det blir 1 kg med Canon 50mm f 1:1.8 SC.
Visst känns de väldigt ”ute” numera, men det är lite roligt att återuppleva hur det var en gång när man släpade på tung och full Nikonutrustning vart man än skulle… Nördig var mellannamnet då…
Jag är glad att jag inte fallit i den gropen igen när det gäller det digitala. Nu ser jag mer till bilden än till utrustningen, och det känns väldigt skönt.
Roligt var att jag sparat min manual från den Canon FTb QL jag hade innan.

Denna kamera plus en 135mm 1:2.8 för 8 tjugor… Jag kunde inte motstå och så passar den så bra in i Retrorummet. Jodå, allt fungerade helt perfekt, otroligt…!
(2009-11-19)
Golf jalusi
Här nedan ser ni ett original jalusi till en Golf 1:a. Tillverkad i plast och ganska tanigt, men likväl original och därmed ganska dyrt.
Knalle som man är köpte jag givetvis inte detta originaljalusi. Därför tänkte jag att varför inte tillverka ett eget i aluminium… billigare och med ordentligt solskyddande effekt ![]()
Efter mätning kors och tvärs och lite pill med plåtsax och popnitar så var det på plats.
Så gick det till en gång på 70-talet ungdomar
En baguette i Retroland
Retro Nossebro, så profilerar man sig, och visst kan man hitta lite retro här.
1. Man har inrett en 50-tals lägenhet.
2. Man har Saxbergs bilskrot som iordningställt samlingar av bilar och annat motordrivet som ser lite spännande ut.
3. Nossebro cykeltjänst, som har ett stort sortement av nya moppedelar från de år man själv åkte moppe, för de som är i färd att renovera en moppe.
4. Ett par Caféer… bilden ovan med baguetten (35 kronor!) är från Café Crossroad.
… plus ytterligare ett antal retroställen… kanske några bra och kanske några som inte riktigt lever upp till det vi menar med retro. Avgör själv HÄR
På hemvägen kan man alltid stanna till på Ginza några kilometer öster om Nossebro, och inhandla ett par säsonger av American Dad, nu när boxen med Family Guy är avklarad.

Gastarna och Papegojorna
Jag vaknade under några år till Frukostklubben med Sigge Fürst då mor och far ville sova ut på helgen och då ville de att lille Sid skulle hålla sig på sitt rum i den lilla lägenheten och då var det radion och Sigge Fürst som var sällskapet. Någonstans under dessa tidiga sextiotalsår fanns också ett radioprogram med refräng/schlagersnuttar framförda av Gastarna, Papegojorna med Hasse Tellemar som presenterade melodierna – ”Å nu sjunger Gastarna Börja dagen med en schlager”. Nu hittade jag en LP med just dessa artister, inspelat 1972, men utan Hasses mellansnack (synd)… men denna LP måste ha varit en senare samling/sammanställning, för 1972 lyssnade jag på annat än Hasse Tellemar ![]()

I Papegojorna ingår: Kerstin Dahl, Carl-Olof Finnberg, Stig Emanuelsson, Nisse Nilsson.
I Gastarna ingår: Lasse Bagge, Svante Thuresson, Gert Avelin, Gillis Broman.
Jofa… från Malung.
Photo: farbror-sid.se
Nödvändiga tillbehör för tuffa hockeygrabbar.
Efter en hård…
Bertil och Macken.

Den gamla Nynästappen är en sådan där bymack där du kunde fixa allt som hade med motor eller hjul att göra på 50-60 talen. Här fanns bilverkstad eller snarare bilservice och på övervåningen fanns cykelverkstad och säkert mer där till.
Bertil hette mannen som hade macken under hela min uppväxt. Det var hit vi åkte för att tanka våra moppar.
Man lade i några kronor och pumpade upp bensinen med handkraft i pumpbehållaren… Sen var det dags för en vända runt i samhället igen… eller bort till grannsamhället. Bertil hade också taxirörelse och skolskjuts i samhället under många många år…
I skolskjutsen fick vi turas om att sitta fram hos Bertil i dubbelsätet vid sidan av förarplatsen. Jag imponerades lite av Bertils körning… han växlade lite nonchalant och coolt tyckte jag… han lade yttersidan av handen över växelspaksknoppen och lät lillfingret och en liten del av ringfingret greppa växelspaksknoppen, aldrig hela handen, såväl nedväxling som uppväxling bara lillfingret gjorde jobbet… jo jag studerade hur han körde… det såg så tufft ut, tyckte jag… så skall jag också växla när jag får bil, tänkte jag.
Under alla mina skolår åkte jag med Bertil till skolan, från min första nervösa skoldag i ettan när jag gick ut till postlådorna vid landsvägen för att vänta… för där skulle Bertil komma och hämta upp mig. Första dagen fick han visa mig hur jag skulle öppna dörren till passagerarutrymmet i den lilla bussen…
Tills sista skoldagen nio år senare då en lite tuffare Sid smällde igen dörren och sa Hejdå till Bertil.
Stora Torget… 1967.

Stora torget i Borås med glass och korvkiosken. Glasskiosken rullades fram på vårkanten medan korvkiosken stod där året runt. Man hade börjat modernisera runt torget med Framtidens Hus, den vita byggnaden. Till vänster ligger Handelsbanken och framför springbrunnen. I högerkanten av bilden håller man på att riva träbyggnaden där kommer man att uppföra Midashuset med bl.a restauranger, dans och Midashuset innehöll också Sveriges modernaste biograf ”2001″ som invigdes 1972. Till vänster om trähuset finns Knallen barnekipering en affär som redan 1967 hade funnits under många år. Man ser att 1967 kunde du köra runt Torget med bil, under åren efter stängdes gatorna av en och en och 2009 var sista året du kunde köra Torggatan.
Den 29 aug 2010 klockan 1300 såg det ut så här:

Valstugorna stör bilden men snart är de borta.
VW 1302S… 1972.
Min sista… eller senaste Bubbla kanske är bäst att tillägga (den är såld sedan många år tillbaka)… en 1302S med den där lite mellangröna metalliclacken som var typisk för 1972 års VW 1302S. Jag har inte sett någon 73:a med den lacken i Sverige inte någon 71:a heller. Bubblan hade en familjemedlem haft sedan den var ny… och när det var dags att byta upp sig så köpte jag bilen. Han hade skött den efter den tidens regler… och på OK hade han gjort service de senare åren… det hade också gjorts en oljesprutning (spillolja) av underredet…
När jag satte händerna i att skruva av framskärmarna som hade blivit lite för rostskadade, så var de så tunga att jag knappt orkade lyfta bort dem, de t.o.m. vek sig av sin egen tyngd. Varför då…?
Jo åren av oljesprutning och att bilen gick vid kusten gjorde att havssand och ej torkad olja blandade sig och stelnade… så år efter år efter år av spillolja och havssand hade lagt sig lager på lager under hela bilen. Hur många hinkar med oljeblandad sand jag skrapade loss från bilen vet jag inte. Men det blev lite högre markfrigång efter alla kilon som försvann…
![]()
Den var så tjock och hård så inte ens bilprovningen hade märk av ett ganska stort rosthål vid framvagnsinfästningen som måste varit där under många år. Men när det var dags för mig att besiktiga så blev det stopp och belägg.
Sommaren… 1978.
Nästan på veckan 32 år sedan… och första sommaren tillsammans med min blivande fru… tranportmedel Golf LS, 75b. Vi har slagit upp tältet på en camping i Rättvik…
Nu planerar vi sommarens resor, något mer tält har de knappt blivit sedan 1978… och numera blir det enbart hotell de gånger vi gör våra små resor runt om i Sverige.
Fiskelycka på sextiotalet.

Denna härliga bild visar Göte och jag vid en liten dypöl ute i skogen… farsan tar bilden någon gång på sextiotalet. Detta var kanske bland de sista gångerna jag följde med farsan och Göte… jag är nog en 12-13 år här och annat lockade mer än en fisketur… Jag kommer ännu ihåg gungflyn där jag står.
Göte var färgstark man och bodde granne med oss, och många gånger var de då jag hoppade in i baksätet på Götes Oplar. Opeln var stor allt fick plats i bagaget när jag, farsan och Göte var redo att ge oss i kast med abborrar och gäddor.
Farsan nöjde sig sällan med mask som agn… nä det skulle vara äling… en lite småfisk som levde i bäckar. På dem fick man Abborrar ingen mört.
Jag minns både med ångest och glädje när jag skulle följa med farsan till bäcken för att hjälpa honom att fånga dem. Vi skulle smyga utmed bäcken i eländig terräng och helst inte ”visa” oss för älingen. När vi såg ett stim skulle jag smyga ner i bäcken en bit bort med håven och täcka hela fåran med nätet/håven så att de inte skulle slippa igenom.
Sedan smög farsan iväg en bit längre bort och bröt en björkruska. Därefter skulle han gå i bäcken med ruskan och jaga älingen framför sig mot där jag stod. Ibland lyckades vi bra men ibland smet de igenom.
Farsan blev lite småtjurig på att jag inte hållit tätt… då skulle vi byta, jag skulle fösa dem framför mig med ruskan och då var det mitt fel att jag inte jagade dem bra nog… så lite ångest sitter kvar från den där älingjakten.
Ofta fick vi tillräckligt med äling i spannen och då var vi redo att ge oss ut till en liten skogssjö i Götes Opel. Farsan med älingspannen mellan benen på golvet och Göte som brakade in på de knappt framkomliga skogsvägarna. Bilar var transportmedel för Göte sällan någon lyxpryl… ibland blev det en tur med någon av Götes skruttiga ekor… flytvästar var nog inte uppfunna då. Eller stå på en vägbro med bilar 30 cm bakom ryggen var inte så skoj.
Dessa tidiga år av ganska mycket fiske har satt sina spår och kanske det är därför jag tycker fiske nu för tiden är ganska tråkigt.
[korrekturläst och rättat av www.språkrådet.se gm Conrad]
Milstolpen i Burbank… 1968.
Fick ett uppdrag från Starchief att visa min tionde bild… då för det mig tillbaka till oktober 2006. Men då daterade jag inte mina bilder och blogspotbloggen är nedlagd till förmån för denna sida… så det får bli ett sparat inlägg på ett Worddokument… alltså ett inlägg från 21 dec 2006:
Sommaren 1968, det har nu gått 8 år sedan Elvis senast sjöng inför en levande publik. 60-talets ändlösa antal filmer var nu på väg att upphöra, mycket för att Elvis var utless på detta, han ville ånyo möta en publik. Överste Parker ville att Elvis skulle fortsätta filma, mest för att det filmerna drog in mycket pengar. Tanken var att filmerna skulle vara fansens enda chans att få se Elvis någorlunda ”live”. Men Elvis ord vägde tyngst i det långa loppet.
Så den 27 juni 1968 var det äntligen dags i NBC TV special i Burbank studios, 200 personer hade lyckats få tag på biljetter till denna historiska inspelning. Elvis skulle uppträda i en boxningsringsliknande scen med publiken runt sig på 3 sidor och med orkestern på den fjärde. Repetitionerna hade gått bra, men Elvis var otroligt nervös ”Vad händer om de inte gillar mig, tänk om de skrattar åt mig” var de ord han sade, strax innan de släppte in publiken.
Elvis gick in bakom kulisserna och väntade medan de slussade in publiken, när alla satt sig kom producenten Bob Finkel in på scenen och flyttade de vackraste kvinnorna närmare scenen. När allt var klart tar han mikrofonen och annonserar ”Ladies and Gentlemen… Mr Elvis Presley”…
Elvis kommer in på den vita scenen och sträcker sig efter gitarren som Charlie Hodge håller, han är helt klädd i svart läder, polisonger och bakåtkammat svart hår, han höjer armen, bandet kör igång med Hound Dog, pojken från Tupelo var tillbaka, de kände det och han kände det. Han tog igen alla dessa bortkastade år, ”It’s been a long time, baby”…
Den 3 december 1968 visades denna legendariska tv show för första gången.
Kan räknas till en av Elvis milstolpar…
Don’t Shoot me… 1972.
Ungefär så här såg det ut 1972 när jag kom hem med min nyinköpta LP med Elton John. Jag vet att jag hade heltäckningsmatta och skivorna stod i stereobänken men jag minns att bänken var brun. Skivorna som inte fick plats i bänken hade jag i LP-ställ som var precis likadana nu som då, fast inte så många just då 1972.

Att jag köpte denna LP med en ganska nybakad Elton John… var lite vågat av mig (jag som just då endast köpte Rock ‘n’ Roll LP, Elvis, Jerry Lee… ja kanske mest Elvis) men det berodde på att LP:n hade Crocodile Rock… som var helt i min smak just då 1972.
Som de flesta av mina LP såldes också denna till Bengans och Hold on Records under 80-talet. Men nu ligger LP:n på golvet igen och den är precis lika bra som jag minns den.

