Farbror Sid

Jag blir orolig ibland… jag kan till och med känna lite ångest. Ångest över att bli gammal och i händerna på yngre förmågor som skall ta hand om gamle Sid, att inte få bestämma över hur jag vill ha det. Nu gäller det inte mat boende eller annan daglig vård och omsorg… Nädå det kommer säkert att bli bra.

Nä… ångesten kommer av att jag kanske skall behöva lyssna på dragspelsmusik/hembygdsmusik med fiol och dragspel… vem är det som tror att bara för att män och kvinnor kommer över 70 år så var dragspelsmusik deras ungdomsmusik… när var egentligen dragspelsmusik inne bland de yngre… har det någonsin varit det. Om det var det så var det kanske på 10-20-30 talen om ens då.

- ”När farbror Sid var ung så var väl Kalle Jularbo farbrors idol eller hur?”
- ”Nää Linda… vad jag minns så var det Deep Purple, Led Zeppelin, Roxy Music eller… nä nu vet jag… Discotakten fick mig på fötter… jooo det minns jag tydligt nu…”

Inte vill jag höra på dragspelsmusik alá Jularbo i samlingssalen år 2025… eller ens i bästa fall Disco goes accordion.

Min farfar föddes en gång på tidiga 1900 talet… inte ens han gillade dragspelsmusik. För honom var det på ålderns höst den tidens svensktoppsmusik med Lill-Babs, Ann-Louise, Siwan och de andra damerna på 60-70-talen som gällde.
Farsan som nu närmar sig de åttio… när han var ung man i slutet av 40-talet och början av 50-talet var det Jazz, storbandsjazz, Gene Krupa och Baise de andra legenderna som gällde, han var relativt ung under rock n rollens första år… han såg Rock ‘n’ Roll födas så att säga.
Fiol och dragspel vet jag inte om han ens lyssnat på fram till idag… jag vet att han gillade Pink Floyd – The Wall ett tag på tidiga 80-talet… mer mainstream så var det Frank Valdor, James Last som gällde på sjuttiotalet. Annars är det allt som spelas i radion idag som gäller, han ser aldrig tillbaka, dagens musik är den bästa, verkar det som han tycker.

Så min ångest kommer från dagens BT där Georg bussas ut till västkusten och möts av en hurtfrisk dragspelsensemble. Har stannar upp och förfasas… dragspel! Georg som kanske var en jävel på improviserad avantgarde jazz på 50-60 talen. Nu skall han genomlida en eftermiddag bland dragspel och fiol… bara för att någon jävel tror att dragspelsmusik var Georgs ungdomsmusik.

En sexistisk bild…!? Du menar att killen har en cool attityd med Airforcebrillor och en bekväm lite nonchalant pose bakom ratten och att den där F3:an med påmonterad Nikkor 80-200/4 som ligger lite strategiskt utplacerad…
Som de säger… det ligger i betraktarens ögon.

Många av er kanske inte har en fin blå himmel där ute… därför kan Farbror Sid bistå er med en blå himmel direkt från Borås till er desktopbild eller skrivbordunderlägg. Den gör sig förträffligt på datorskärmen.

… var en riktig brudmagnet. Jag behärskade vägsträckan till fulländning.
Just i den här kurvan brukade brudarna… ja…
”Get Loose” är väl ett passande uttryck…

Hade dammsugit… dekorerat… puffat upp kuddarna lite piffigt… fyllt på karamellskålarna… teakoljat soffbordet… allt var i en skön ton i ton och i en perfekt harmoni inför lördagkvällen…
Jag väntade nu bara på att Hyland’s Hörna skulle börja i TV’n…
Men Gun var inte den kvinnan som uppskattade heminredning och en skön TV-kväll… för henne hade livet helt andra värden…
Så någon Hyland’s Hörna blev det inte denna helg heller…

Håller film/konst/teaterkritikern på att dö sotdöden? Utrymmet för god och sund kritik minskar, många recensioner är idag bara små notiser.
Det är dags för våra vänner Kritikerna att ta tag i sin situation… hur då, undrar många…
Först, hur klär du dig, sladdrigt med skrynkliga kavajer och solkiga byxor… visst, precis som alltid. Kritikern har varit något som katten släpat in i de fina salongerna…
Din outfit är nog så viktig för din image…

Så här visar Farbror Sid sin populära kollektion…
”ArrogantBelevadKritiker” outfit… ett måste för den bevandrade och belevade konst/film/teaterkritikern… en rutig robust dubbelknäppt Frockcoat i oömt material tål timtals av sittande i okomfortabla film/teaterfåtöljer eller hängande utmed konsthallarnas kolonnrader.

Den har även en lättare vadering tänkt att motstå mildare handgemäng… eventuellt då du efter gjord recension möter den förorättade sköra missförstådda konstnären eller skådespelaren i teaterfoajen eller vid en snabb cocktail på Operabaren…

En ”coming up” detalj värd att notera är den anpassade byxan med högt liv och bred linning med säker trippelknapp, anpassad för att hålla in en sladdrig mage fylld av snittar och billigt vin…

Med den rätta scarfen och en välansad frisyr kan du lugnt och säkert göra entré varhelst det må behövas en sanningens recension… ett väl valt ord om ”konstnärer” som satt sig på för höga hästar…

… det där videovåldet… verkar kommer närmare och närmare källan…?!

Farbror Sid, värd att vänta på…

Ove hade vigt sitt liv åt den perfekta högtalaren. Gertrud påpekade lite försynt att det perfekta ljudet är inte bättre än sin svagaste länk… och att han kanske borde byta skivspelaren istället, men Ove var så inne i sitt högtalarbygge…