Farbror Sid

Ike & Tina Turner med albumet Working Together på Liberty etiketten från 1971… det var väl runt dessa år Revue’n gick som bäst…
Det känns nästan som Tina sjunger om Farbror Sid i låten här…

You’re gonna go far, fly high… you’re never gonna die… Ja vilka album kan egentligen räknas som odödliga… säkert olika för varje person man frågar… enligt mig är detta ett av de starkaste kandidaterna.
Detta är ett album som satt som en knytnäve i magen en gång 1975… eller kanske mer som en valium.
Kommer hem och knäpper på radion och slänger mig i sängen för att slappa. På radion spelas musik som jag inte hört förr… varför de spelade ett extra långt avsnitt vet jag inte, kanske för att LP:n går i ett utan avbrott. Den känslan som jag då fick av musiken var så jäkla rätt, så perfekt…
När programmet var klart sa de att det var Pink Floyd – Wish you were here… en nyutkommen LP.
Nu vet jag inte varför jag aldrig köpte LP:n… kanske mest för att mina vänner köpte den.
Har lyssnat på den då och då under åren som gått både på LP som på mp3 och CD… men det är på vinyl som den kommer till sin rätt, tycker jag.

Nu lägger den äntligen på min vinylspelare… att det skulle behöva ta 34 år trodde jag inte. Och känslan finns kvar när den nu spelas igen.
Så detta måste vara en stark kandidat till ett odödligt album.
Vilket är ditt…?

En fråga till – Vilken artist finns på konvolutet som ligger under Pink Floyd…?
Bilden är klickbar.

Låter Rotebergs Raggarn fånga er uppmärksamhet… för en Vinylloppis värd namnet finns i Skaraborg. Så mycket LP och Singlar att du får sätta av ett par timmar… minst. Därtill en CDvägg som jag inte kollat närmre på…

(Klicka på bilden för storslagen vy)

Visst är det mycket dansband, ett dussin Pelle Karlsson (vilken loppis har inte ett dussin av hans skiva) Några tomma fodral och LP utan fodral finns det… Vissa är slitna, vissa är ospelade. Men loppisen är värd att kolla in…
Så tänker du besöka Skaraborg… maila mig så visar jag vägen.

Jag försöker… verkligen. Så jag inhandlade några åttiotalsvinyler… för att se vad som hände med gubben. Men det är svårt. Det är något med soundet/ljudbilden som jag känner mig så främmande inför.

Den bästa i denna lilla bunt var givetvis Roxette – Look Sharp… ”a collection of 12 songs for the modern man” som Per Gessle så fint uttryckte det på omslaget. Marie Fredriksson har en röst som får mitt hjärta att pumpa lite hårdare. Nu kanske inte Kim Wilde var på topp 86 & 88 och Pat Benetar hade kanske haft sin peak 1988. Men skam den som ger sig…

Som jag skrivit innan åttiotalet var väl då det hände mest för mig… men ändå kände jag mig utanför musikaliskt… det är väl så enkelt att jag hade min peak på sjuttiotalet. På åttiotalet var det andra värderingar som gällde för mig.

Det fanns en tid då vi var svältfödda på sextiotals popmusik i skivhandeln…
Inga nypressningar på gamla LP gjordes man var trött på 60-talet…
Det var 1982 och nu var det annat ljud som skulle höras. CD hade vi läst om men knappt mer än det. Ville du ha lite blandat 60-tal eller en LP med Hits var det zero-nada-noll i skivhyllorna…
Då kom dessa LP ut ett knippe album med originalhits med de stora drakarna från 60-talet… dessutom med coola omslag.
Sedan fick CD:n genombrott i mitten/slutet av 80-talet och helt plötsligt översvämmades vi av nyutgåvor av alla album och låtar i hundratals konstellationer. Men tills dess stillade dessa LP min värsta hunger på 60-talslåtarna.

Ni som kan er Rock n Roll vet att det släpptes ett knippe liknande LP 6-7 år innan med 50-talslåtar från amerikanska radiostationer med snack och jinglar mellan spåren.

I avdelningen ”Tiger” så har jag nu hittat vad det blev av den lilla flickan på LP:n Toy Tiger… som ni ser spelade hon in skivor också på äldre dar…

Liten blir stor 1.

PuffPuff… host host… det är ju fredag… Vafalls, drogförhärligande här?!!
Nej absolut inte…

Men visst känns det ganska Hippiebetonat då man lägger på en LP med Melanie. Hon förknippas ofta med folkrock och flower power. I slutet av 1960-talet hade hon stora hits i några europeiska länder, i USA slog hon igenom efter sitt uppträdande på Woodstockfestivalen.

Melanie Safka, även känd som endast Melanie, född 3 februari 1947 i Queens, New York, är en amerikansk sångerska och låtskrivare.

Låtar runt 1970 sitter hårt fast hos mig… Lazern hade Pretty Belinda på sin blogg som jag minns tydligt från den tiden… Melanies ”Brand New Key” är en annan låt som fastnade i hjärnan på mig på den tiden…

För en ung Sid lockade väl inte hennes ”Lay Down (Candles in the Rain)” och ”Look What They’ve Done to My Song, Ma” speciellt mycket, snarare minns jag att jag tyckte de var ganska tråkiga och uttjatade… men så här i den retrospektiva spegeln har de sin tjusning och kvalitéer ja de är rent av bra, man ser vad åldern kan göra.

God fredag på er mina bloggvänner…

… eller ränderna går aldrig ur… eller… en bra rekvisita håller hur länge som helst… eller… det är svårt att förnya sig… eller… allt hon hade var tigern eller… en uppväxt som gav en del övrigt att önska… eller…

Decca, LK4642.
källa: eil.com
Verkar var en senare återutgivning… nu i stereo.
Tina en av läsarna hade kollat min Stars & Cars serie… kom med trevlig info i samband med detta… jag hade lyckats missa att Honor spelat in en LP. Tina gav oss en fin länk Här.
Jag var förstås tvungen att samla in dessa fina bilder… man vet aldrig när de försvinner ut i cyberspace.