Farbror Sid

Elvis tar farväl… militärtjänsten är över…

thanks to thehoundblog

Fick ett uppdrag från Starchief att visa min tionde bild… då för det mig tillbaka till oktober 2006. Men då daterade jag inte mina bilder och blogspotbloggen är nedlagd till förmån för denna sida… så det får bli ett sparat inlägg på ett Worddokument… alltså ett inlägg från 21 dec 2006:

Sommaren 1968, det har nu gått 8 år sedan Elvis senast sjöng inför en levande publik. 60-talets ändlösa antal filmer var nu på väg att upphöra, mycket för att Elvis var utless på detta, han ville ånyo möta en publik. Överste Parker ville att Elvis skulle fortsätta filma, mest för att det filmerna drog in mycket pengar. Tanken var att filmerna skulle vara fansens enda chans att få se Elvis någorlunda ”live”. Men Elvis ord vägde tyngst i det långa loppet.

Så den 27 juni 1968 var det äntligen dags i NBC TV special i Burbank studios, 200 personer hade lyckats få tag på biljetter till denna historiska inspelning. Elvis skulle uppträda i en boxningsringsliknande scen med publiken runt sig på 3 sidor och med orkestern på den fjärde. Repetitionerna hade gått bra, men Elvis var otroligt nervös ”Vad händer om de inte gillar mig, tänk om de skrattar åt mig” var de ord han sade, strax innan de släppte in publiken.

Elvis gick in bakom kulisserna och väntade medan de slussade in publiken, när alla satt sig kom producenten Bob Finkel in på scenen och flyttade de vackraste kvinnorna närmare scenen. När allt var klart tar han mikrofonen och annonserar ”Ladies and Gentlemen… Mr Elvis Presley”…
Elvis kommer in på den vita scenen och sträcker sig efter gitarren som Charlie Hodge håller, han är helt klädd i svart läder, polisonger och bakåtkammat svart hår, han höjer armen, bandet kör igång med Hound Dog, pojken från Tupelo var tillbaka, de kände det och han kände det. Han tog igen alla dessa bortkastade år, ”It’s been a long time, baby”…

Den 3 december 1968 visades denna legendariska tv show för första gången.
Kan räknas till en av Elvis milstolpar…
[youtubefilen är tillagd nu]

Visst ser Elvis ganska nöjd ut där i soffan… ja Michelle Carey också. Men det blir inte alltid som man tänkt sig… för det blev soffan för Elvis…

Att lite småputt stirra i taket hjälpte inte för Elvis…

För Michelle hade redan sällskap i sängen av Paul och Ringo… mjuka, lydiga och tillgivna.

Sven Hedlund sings Elvis… 1967. Det är en LP man tydligen kan ta vad som helst för nu för tiden. Jag har sett den för upp emot 200 kr och då ändå inte i bra skick… ned till 4 kr… och då hamnar vi på en nivå där Farbror Sid slår till.

Mest för att höra hur han sjöng Elvis den gode Svenne. Svenne Hedlund & Hep Stars var popgruppernas popgrupp i Sverige på 60-talet… Svenne var avgudad av flickorna på den tiden. Visst förstår man att man ville lansera Svenne solo under tiden med Hep Stars.

Men när Svenne sjunger solo blir det tamt och mesigt, nästan dåligt… Varför han överhuvudtaget tog sig an några av Elvis guldhits några år tidigare förstår jag inte… köp för konvolutet inte för framförandet.

Mer inlägg/posts om Elvis läser du här
-

…mars 1960, klockan är strax efter 4 på morgonen i en inspelningsstudio i Nashville. Här sitter Elvis Presley i mörkret. 6 år har gått sedan hans första inspelning ”That’s alright mama” på det Sun etiketten.

Han har redan haft omkring 30 hitsinglar. Han är nu 25 år och han vet inte om hans hittills enorma karriär skall fortsätta.
Han har just kommit hem från 2 år av militärtjänstgöring, hans senaste skiva säljer förvånansvärt bra, och han har gjort ett triumfartat framträdande i Frank Sinatra TV-Show. Men här sitter han i mörkret och ingenting tyder på att hans stora succé, eller rock ‘n’ roll för den delen kommer att fortsätta. Många har hävdat att Elvis har gjort sitt, rocken är död.

Mystiken kring Elvis som skapare av Rocken, som vi känner den, gjorde en mutering av country, blues och gospell allt i en vit lastbilschaffis från Memphis, skulle den bara hålla 4 år.
Sen Elvis blev inkallad hade Jerry Lee Lewis gift sig med sin 13 åriga kusin. Buddy Holly, Big Bopper och Richie Valen dödades samtidigt i en flygkrasch 1959, ”Dagen då Rocken dog” sa många.

Elvis var oroad, det var ett nytt decennium, den typ av rock som tagit honom till toppen sålde inte längre och hade man nu material som var bra nog. 18 mån borta från skivköparna hade omkull kastat en karriär för de flesta artister.

Här satt han nu i mörkret i Nashville’s Studio B, 20 mars 1960, man hade repeterat fram till 3 på morgonen. De andra hade gått, men Elvis vill stanna kvar, så här satt han nu med sina tvivel…

RCA Victor släppte albumet Elvis Is Back, då visste Elvis att han hade sin dragningskraft kvar… och 70 hitsinglar under 17 år till…

(Ett blogginlägg från juni 2007)

… kunde man säga nu när sommaren var slut och hösten närmade sig… för 1956 hade börjat på ett sätt som Elvis säkerligen inte ens fantiserat om… man hade hitintills spelat in 21 låtar sedan 10 januari…

Elvis hade gjort skådespelardebut i The Reno Brothers (Love me Tender) den har premiär den 15 nov…

Nu är det dags att gå in i RCA studios igen… det är den 1 september 1956, denna gång är man i RCA Radio Recorders i Hollywood studion är bokad i 3 dagar… en ny LP är planerad.

Med är Scotty Moore, Bill Black, D.J. Fontana… man hade inte bokat någon pianospelare så Gordon Stoker fick ta den delen också. Nu hade The Jordanaries bildats (juni 1956): Gordon Stoker, Niel Matthews Jr, Hoyt Hawkins och Hugh Jarrett.

Man avverkade i tur och ordning: Playing for Keeps (ingick ej i LP:n), Love me, Paralyzed, How Do You Think I Feel, How’s The World Treating You, When My Blue Moon Turns To Gold Again, Long tall sally, Old Sheep, Too Much (ingick ej i LP:n), Anyplace Is Paradise, Ready Teddy, First In Line, Rip It Up.

Skall man vara ärlig… så fanns det några riktiga bottennapp på LP:n LPM 1382 som inte bör kallas Rock n Roll… som How Do You Think I Feel, How’s The World Treating You, Old Sheep, First In Line… men LP:n innehåller några riktiga Rockrökare…

Så att 50-tals Elvis var bara Rock ‘n’ Roll stämmer inte riktigt…

Andra bloggar om: Elvis Presley, 1956, Love me tender, RCA Victor, LP, Album

… den 20 november 1955… tillkännagavs att Elvis Presley, 20, hade gått från Sun Record Company till RCA Victor.

Sam Phillips lämnade över allt mastermaterial till RCA… som direkt återutgav det inspelade materialet igen på RCA Victor etiketten… allt under november månad 1955.

RCA släppte tjugofyra singlar med Elvis under 50-talet. Alla 24 fanns både i 45 rpm och 78 rpm…!

Redan i Januari 56 i anslutning till Elvis första inspelningsrunda i studion, släppte RCA Elvis första singel på Victor etiketten…
Heartbreak Hotel med I Was the One på b-sidan… Heartbreak Hotel var en sång som Elvis själv hade hört på en turne i södern.
Redan i januari var Elvis bokad för sitt första TV framträdande hos The Dorsey Brothers TV show.
Elvis presenterades av Jackie Gleason… just det, samme man som jagade Burt Reynolds i Smokey and the Bandit.

Heartbreak Hotel låg på Billboard Hot 100 som nr:1 i sju veckor… och låg kvar på listan i 27 veckor.

Elvis första singel aug 1954.

Sun, RCA, Victor, Elvis Presley, 1955, 1956, TV Show

… vad passar då bättre än att börja med Elvis första inspelningar för RCA.
För nu hade han skrivit på för RCA… och den 10-11 januari 1956 stod studion i Nashville bokad och klar.

Elvis tidiga inspelningar var som många vet uppbyggda kring mer elektrifierad musik… mot vad som var vanligt på en tiden. Så här i början fanns det inte några renodlade rocklåtar, utan de flesta var upphottade countrysånger och de svartas populära rockigare blueslåtar…

Så den 10 januari var alla på plats…
Med Elvis i studion fanns Scotty Moore, Chet Atkins, Bill Black, D.J. Fontana, Floyd Cramer och sångarna Gordon Stoker, Ben och Brook Speer.

Den fösta låt som Elvis spelade in var I got a Woman*… alltså inte Heartbreak Hotel.
Man spelade in 3 låtar till dessa två dagar: Money Honey*, I’m Counting on You*, I Was the One (en liten doldis men en topplåt tycker jag).

Premiären hos RCA var gjord och man lämnade Studion var och en för sig…

Den 30-31 januari var det dags för RCA studios i New York…
Med denna gång var Scotty Moore, Bill Black, D.J. Fontana, Shorty Long.
Sex låtar spelades in… Blue Suede Shoe*, My Baby Left Me, One-Side Loveaffair* (höjdarlåt och strongt pianosolo av Shorty Long), So Glad You’re Mine*, I’m Gonna Sir Right Down and Cry* och Tutti Frutti*.

Den 3 februari gick man in för att spela in 2 låtar… Lawdy, Miss Clawdy och Shake, Rattle and Roll.

Dessa studioinspelningar var mest bluesmaterial.

Med detta var Elvis första RCA inspelningar slut… med kompletterande SUN inspelningar som Blue Moon*, I’ll never let you Go,* Just Because*, Trying To Get To You*…
så släpptes Elvis Presley sin första LP album LPM 1254 i April 1956.

* ingick i LPM 1254.

LP:n den låg på Billboard Hot LP som nummer 1 i tio veckor, stannade på listan i 49 veckor… Och nu var Elvis ett namn som alla hade hört talas om…

Elvis Presley, 1956, Album, LP, LPM 1254, RCA, Sun, Rock, Legendarisk

… det var dags igen… suget efter en dos som jag tog första gången för kanske 50 år sedan… jag trodde jag kommit över det, men nej tydligen inte… för idag smög jag med den hemifrån. Jag öppnade den försiktigt i bilen och lät den glida in… efter någon sekund gjorde den verkan… den där ljuvliga känslan som sprider sig i kroppen… välbehag… jag börjar nynna lätt, det känns lättsamt och skönt… nu känns de många milen lekande lätta…

Men lugn allt är fullt legalt… det är en dos Elvis.

För än en gång, för vilken gång i ordningen under alla dessa år vet jag inte, ligger Elvis på skivspelaren eller som nu i CD-spelaren… det kan gå något år, men så måste man ha en dos Elvis igen… idag tänker jag igen vilken jäkla bra LP detta är… nu är det 48 år sedan den kom ut. Den är i mitt tycke perfekt.

Jag har skrivit om denna period i Elvis karriär tidigare här och här. Det som fångat mig med denna LP är låtvalet och musikerna… och mixningen av det hela. Borta är Rock-Elvis… och för mig känns detta helt okej och ett mer gediget hantverk.

Här är väl första gången Elvis tar sig än bluesen med låtarna Like a baby och Reconsider baby… (han jammade lite på den under 50-talet men inget kom ut i original…) dessa två låtar plus 10 andra spelades in under andra perioden av den uppbokade i RCA Nashville Studio, alltså den 3-4 april 1960.

Under dessa 2 dagar kallades en tenorsaxonfonist in… nämligen Homer ”Boots” Randolph… som lyfter dessa 2 låtar enormt… Han har ett långt solo i låten som känns väldigt olikt en Elvis låt… så som jag ser det, om de fortsatt i denna stil under 60-talet hade kanske Elvisspåret tagit en helt annan väg…

Man använde musiker som Hank Garland på gitarr, Scotty Moore och Elvis på gitarr, Bob Moore på bas, DJ Fontana och Murrey Harman på trummor, Floyd Cramer på piano och Jordanaires…

Efter dessa 2 dagar var Boots Randolph med på många eller alla Elvis 60-tals inspelningar… och ca 10 av Elvis filmer…