Farbror Sid

Ungefär här där Mölnlyckevägen kommer upp på Riksfemman… ungefär här var det som lille Sid intresserat kollade ut genom sidorutan eller hävde sig fram mellan framstolarna på VW:n… och tankarna och frågorna hopade sig i min lilla hjärna…
- men men de kan väl köra på vägen, men men kommer de inte förbi mellan dem då, men men de kan väl köra i sjökanten… men men kan de inte flytta på dem då… men men kommer det att bli krig här precis…

Sådana viktiga frågor hopade sig och svaren farsan gav dög till nästa gång vi åkte till Göteborg…

Så mycket huvudbryderier kan en rad med stridsvagnshinder i betong ge en liten grabb…!

Min sista… eller senaste Bubbla kanske är bäst att tillägga (den är såld sedan många år tillbaka)… en 1302S med den där lite mellangröna metalliclacken som var typisk för 1972 års VW 1302S. Jag har inte sett någon 73:a med den lacken i Sverige inte någon 71:a heller. Bubblan hade en familjemedlem haft sedan den var ny… och när det var dags att byta upp sig så köpte jag bilen. Han hade skött den efter den tidens regler… och på OK hade han gjort service de senare åren… det hade också gjorts en oljesprutning (spillolja) av underredet…
När jag satte händerna i att skruva av framskärmarna som hade blivit lite för rostskadade, så var de så tunga att jag knappt orkade lyfta bort dem, de t.o.m. vek sig av sin egen tyngd. Varför då…?
Jo åren av oljesprutning och att bilen gick vid kusten gjorde att havssand och ej torkad olja blandade sig och stelnade… så år efter år efter år av spillolja och havssand hade lagt sig lager på lager under hela bilen. Hur många hinkar med oljeblandad sand jag skrapade loss från bilen vet jag inte. Men det blev lite högre markfrigång efter alla kilon som försvann…

Den var så tjock och hård så inte ens bilprovningen hade märk av ett ganska stort rosthål vid framvagnsinfästningen som måste varit där under många år. Men när det var dags för mig att besiktiga så blev det stopp och belägg.

Att man blir hemmablind är ju känt… så därför gjorde jag slag i saken igår och besökte textilmuseet i Borås.
I hopp om att även konfektionsindustrin var väl dokumenterad… nu blev jag lite besviken på att man inte tagit hand om och visar mer för den industrin eftersom hela Sjuhäradsbygden levde på att ekipera Sveriges folk under minst 50 år.

Nu fanns det ändå lite godsaker från Erikson & Larsson, som var min arbetsplats under mina första arbetslivsår men även mina föräldrars arbetsplats under väldigt många år på en av filialerna i Sjuhäradsbygden.
Jag har tidigare skrivit om att dessa Syfabriker i denna del av landet gav arbete för de som inte alltid ville studera vidare eller efter att man studerat några år.
Det behövdes oftast arbetskraft under dessa år så de som ville fick börja jobba, så kändes det som i alla fall.

Här under en bild från 1955… här finns både min far och mor med på bilden.

När jag började sommarlovsjobba här… så fanns många av de på bilden kvar. Som så många andra fabriker bodde de flesta arbetarna i eller runt byn, med gång eller cykelavstånd.
Nedan en bild från 1973 skulle jag tro… och fotad från ungefär samma plats som bilden ovan.
Moderniteter som en line är uppsatt… kanske i hopp om att effektivisera en bransch i gungning… ackord hade väl funnits många år… med några få ören per moment på ett plagg, detta skulle piska på oss än mer.
Vi var många unga grabbar och tjejer som jobbade här både från samhället och från samhällen längre bort och från Borås.

När jag kollar på bilden ser jag platsen där jag satt nästan längst bort intill Elvisbilden som jag satte upp… om ni kollar noga ser ni också Lasse Lönndahl på en större bild. Bilden på Lasse är Ebbas… Ebba var totalt såld på Lasse och jag ville få lite jämvikt så jag satte upp en bild på Elvis. Hade Ebba fått bestämma skulle hela fabriken varit dödstyst då Lasse sjöng ur radiohögtalarna på väggarna.
På den tiden kanske jag inte riktigt ville hålla med Ebba… men det var nog många kvinnor som skulle vilja ha kvällens sista dans med Lasse… så… varför inte!

Äldre inlägg om Erlabolaget [Här] & [Här]

De flesta unga grabbar höll väl på Ingo eller kanske Floyd och senare Cassius Clay… och kanske var man någon av dem då man låtsas boxades på skolgården i unga år…
Jag kom ihåg att jag gillade Sonny Liston… kanske för att han verkade vara sympatisk… men mest tror jag för att han såg ut som en riktig tung ”biff”… Floyd verkade lite spenslig, ingen boxartyp och Cassius var för gapig och ”tyken” för min smak… nä Sonny hade det som en boxare skall ha, tyckte jag på den tiden.

Sonny Liston en amerikansk boxare och världsmästare i tungvikt 1962-64.

Liston växte upp under mycket fattiga förhållanden i en familj med sjutton barn. Även om han officiellt var född 1932 påstods det ibland att han var betydligt äldre.

Liston blev aldrig en av de mer folkkära mästarna. Istället mötte han närapå förakt från den stora massan då han ansågs tråkig och inte tillmötesgående. Det var mesta en överdrift och missförstånd då han privat var en mycket snäll och lugn person.
Listons tydliga överlägsenhet i ringen gjorde honom inte mer populär.

Proffsdebuten skedde 1953 och efter lång väntan fick han möta världsmästaren Floyd Patterson 1962. Liston vann på k.o. redan i första ronden. I en returmatch året efter vann han återigen på K.O. i rond 1. 25 febr. 1964 mötte han Cassius Clay (Muhammad Ali) och gav upp i pausen till sjunde ronden.

I en returmatch ett år senare förlorade han på K.O. i rond 1. Liston avled i dec 1970, troligen av en överdos narkotika. textkälla wikipedia.
… och alla vi mackvänner gillar ju Liston extra mycket efter denna bild… Liston gör reklam för Esso.

scan: farbror-sid.se (en scanning av mina Se tidningar)

Kommer ni ihåg dessa byggnader som uppfördes i de flesta byar och mindre samhällen på kanske 30-40-talen… Röda Korsets bastuar. Alla var byggda i ungefär samma stil.
Dessa var väl ett sätt att Svenska folket skulle bli friskt och rent. Jodå i vår by hade vi också en bastu… den låg vid vår sjö 2 kilometer från byns centrum. I det hem jag växte upp fanns det inte badrum eller toalett eller vad jag minns ens varmvatten. Nu känns det som jag levde på forntiden (vissa tycker väl det) men detta var på 50-talet och en bra bit in på 60-talet.
Därför förstår jag nu att det var obligatoriska bastubad vintertid under skoltid när jag växte upp… inte för vi var speciellt skitiga av oss utan för att det var en förmån att på fredagen få löga vår späda lekamen… ja så tyckte jag väl inte på den tiden…

Så lille Sid försökte allt ”slingra” sig från fredagarnas bastubad…

Men de gånger jag inte lyckades var det bara för oss grabbar att marschera ut till lärarens chokladbruna Opel Rekord och bokstavligt trycka in oss i alla tillgängliga utrymmen i Opel’n… så bar det iväg till bastun. Jag kommer ihåg värmen som slog emot oss när vi kom in i det lilla rummet innan omklädningsrummet, för där låg pannan som värmde upp bastun. Jag kommer ihåg det iskalla omklädningsrummet som gick i en ljus ljusblå nyans. Sedan var det bara att gå in i tvättrummet greppa en zinkbalja och fylla med varmvatten ta den till den långa träbänken där alla vi grabbar stod på rad och börja tvåla in sig.

Sedan duscha av sig och in i bastun… tävla med de andra vem som kunde sitta längst och högst upp. Ut till duschen vissa skulle nu ”löjla” sig och spela tuffa och hårda och springa ut i snön eller ner i sjön till allas påhejande rop… Sedan var det påklädning i det iskalla omklädningsrummet… packa in oss i lärarens Opel… upp till skolan och så var det några timmar kvar av fredagen skolgång innan Bertil kom med skolbussen hem.

Bastun levde nog inte vidare in på 70-talet… ingen badade bastu längre… byn expanderade och alla byggde hus och villor med bastu. Så på 70-talet ville man ha en ungdomslokal i byn… sagt och gjort, bastun byggdes om till en bra lokal för oss grabbar och tjejer som nu blivit bilburna… och ”Bastun” blev nu ett begrepp och en bra träff/samlingspunkt innan vidare utflykter ut i natten.

Nu är vår bastu riven sedan många år tillbaka… därför var det nödvändigt att i går fotografera denna bastu på bilden som till min förvåning var i drift – det rök ur skorstenen och den välbekanta doften spred sig…

Visst det var ju fredag och det var bastudags i byn.

5. När motorluckan på VW:n knipsar av min fars senor i handen då han stod vid smörjbryggan och mekade.

6. Att jag står på skoltoaletten nära till gråten, då Ingela, tuff och större än vi grabbar, tryckt upp mig mot småskolans vägg och sagt några väl valda ord.

7. Att jag spanar in samma Ingela 12 år senare, som nu har de tajtaste jeansen jag sett… hon kan inte röra sig… och jag undrar hur hon kan sitta där borta bakom symaskinen 8 timmar varje dag i de jeansen.

8. När min flickvän ringer hem och säger att provet var positivt… tankar som vad händer nu, var jag redo, klarar jag av detta… for genom huvudet, jag skall bli pappa!

9. Stefan och Stefan… när de köpt var sin av de där nya japanska 125:orna, en Yamaha och en Honda och de körde brût och stilade på skolgården och runt i samhället. Det var annat än Silverpilar och Monarker det…

1. Lonkakolan, en extra stor kola som fanns några år på 60-talet… en favorit som försvann snabbt men finns nu igen.

2. Bengtsson som gav mig en 2:a eller om det var en ”stark 1:a” i svenska… och känslan av maktlöshet, besvikelse och ilska.

3. Min morbror som hade en telefon i sin Amazon… en stor bakelitlur mellan sätena, oerhört imponerande.

4. Min första plastpulka… en röd ny vinterleksak och den enorma glädjen att få denna billiga plastbit.