Hörde på radions P4 idag ett program om AC/DC och deras första uppträdande Sverige 1976 i Vinberg utanför Falkenberg… gamla nyheter för er som läser Farbror Sid dagligen… men alltid kul att förse Sveriges Radio med uppslag en långfredag.
Läs detta här
En pannacotta som gjorde mig tårögd av välbehag och njutning… och en god kopp kaffe till det, intogs på ”Viskan”.
…byfånen… jodå… i efterhand har vissa gjort sig lustiga över min eminenta svarta ryssmössa i päls, som alltid var på under vintern då jag tog mig fram via motordrivna fordon…
Särskilt lustigt såg det tydligen ut då jag fartfyllt tog mig fram på vägarna med öronflärparna fladdrande fritt i fartvinden. Det har jag fått höra mer än en gång… med muntra skratt som följd.
Lägg särskilt märke till de hypermoderna motorhandskarna i skinn… en arv från min bûlafar efter hans tid som knutte, han tyckte det såg liiite kallt ut att åka i lösstickade lovikavantar i 20 graders kyla… och visst han hade rätt, men sånt var inget man sa till morsan.
Kallt! nnnnädddddå innnntttteeee aaaallllsss!!!
Bûlafar såg också förtjänstfullt till att min moppekarriär började något år innan 15 årsdagen… då han gav mig en DKW treväxlad handväxel, givetvis med trampor (fanns väl inte annat)… som jag kunde börja öva på och såga i, och ”fräcka” till.
( Från 2007… Ett oglamoröst och utlämnade inlägg)
Ett öde för många bilar på 50-60-talen… blev de inte sönderkörda i stockcar tävlingar så hamnade de bakom uthusen och blev till lekplats för oss unga.
Bakom brygghuset hemma hos mig stod en av farfars skrotade motorcyklar… den satt jag på mycket och kickade och kickade i tron att den skulle gå igång, den hade inga hjul, inget tändstift, öppen och rostad tank… men tron gjorde att det var några roliga dagar att försöka kicka igång den…
Farsan kom och förklarade att den kommer aldrig att starta… Psss vad visste han… den tände ju till lite precis innan han kom… eller var det bara i fantasin.
Kanske var det denna Apollo med JLO motor som jag satt och kickade några år senare…
Det här är Mona… 30 år och hemmafru i Djursholm… naturligt snygg och attraktiv kvinna tycker ni kanske… visst är det så. Men hennes man Sten är missnöjd… han vill ha en fru som passar in i området, tycker att hon inte fixar till sig… som det passar sig, ja ni förstår… hon borde vara nöjd med att vara hemmafru – ett lyxliv, tycker Sten. Han ville ha en representativ, kvittrande glad och tacksam kvinna…
Nu kan man ju tro och visst vill jag ge sken av att jag varit en sådan cool och belevad player… Men Sidney gillade Owe… ja Thörnqvist alltså.
Nu vet vi alla att Owe är Kungen av svensk rock… en legend… The Man… mannen som sjöng rock innan vi visste vem Elvis var…
… men så har det inte alltid varit…
Åter till tidigt sjuttiotal… På designhuset där jag jobbade några år (ja syfabriken då) gick radion varm dagarna i ända och man hörde mycket bra och en del sämre låtar… Ibland spelades Owe av nostagiska själ skulle jag tro… för tro det eller ej, Owe hade en period där han var i stort sett bortglömd eller helt passé.
Men jag gillade Owe, hade gjort det sedan liten grabb… Men nu 70-74 var det helt omöjligt att hitta något med Owe Thörnqvist i skivbutikerna… det fanns inte en LP eller kassett med Owe. Göteborg, Borås… Ginza, var du vill, Nada Nope Nix!
Men då runt 1974 när jag hade gett upp, då kom räddningen på en ”svältfödd på Owe”-Sidney…
Jag åkte in till stan och stegade in i Domus skivavdelning för där hängde inte de coola musiksnubbarna och jag bläddrade fram det jag behövde… det tog emot det gjorde det… men va fasen… abstinensen var svår och då tar man vad som finns för att lindra.
Det är inget jag är stolt över idag eller ens då jag köpte den, man måste varit med för att förstå hur vi Owediggare kände oss. Ja som ni ser var det Stefan Rüdén sjunger Owe Thörnqvist…
Nu raljerade jag lite över Stefan… men ett stort Tack!
Vi behövde hjälp och du hjälpte oss… du visste vad vi Owediggare behövde.
Om du inte spelat in denna LP vet vi inte var vi hade varit nu!
Jan Stefan Vilhelm Rüdén föddes den 11 juli 1947 i Nyköping. Svensk schlagersångare som haft framgång på Svensktoppen med framförallt ”Sofia dansar go-go”, en låt som även på 2000-talet legat på topplistan för de mest nedladdade, och även ”Ave Maria”. På denna platta gör han sina egna versioner av kända och okända Owe Thörnqvist-låtar. Omslaget har en fyndig text skriven av Owe T. Plattan är f ö producerad av Rune Öfwerman och med bl a Michael Tretow (ABBA-tekniker) som tekniker. Och Lasse Åberg svarar för layouten…
Var det inte så att 1983 inledde åttiotalet så som vi nu minns det…?
För Hylands Hörna sändes för absolut sista gången… i åttiotalet fanns ingen plats för stofiler från 60-70-talen… Sten Broman avled 1983.
Punkbandet Ebba Grön lägger av… punk 70-tal… jomenvisst!
Björn Borg drar sig tillbaka… 70-tal? japp jodå!
På tidningen Film & Video… ser vi comebacken för 70-tals ikonen Agnetha i en fräsch åttiotalspermanent… men inget mot vad som skulle komma på alla modemedvetna. Permanentkrull åttiotal… ? skojar du!
Så började Åttiotalet 1983… behöver jag skriva mer för att övertyga er…
1983 var året då Agnetha Fältskog släppte The Heat is On… Trrrropical Summer Hooooliiday… låten slog an tonen mot åttiotalet.
Glassigt, pastelligt, coolt, stelt, syntigt, axelvaddar… Åttiotalet, det vackra folkets decennium…
Och Farbror Sid kröp därmed in under sin sten… eller i in i sitt nyinköpta hus som jag köpte dec 1982… jag kände vad som skulle komma… 70-talet var slut!
Eftersom jag fick en syrlig kommentar av B angående bilden ovan av mig… B undrade vad jag gick på… så kan jag bara säga, Kära B, att det var nog du som tog det suddiga kortet… sommaren 1983.
Hör jag inte några hjärtan bulta lite hårdare när ni läser rubriken… tyckte väl det. Så även på mig då jag fick den glättade fullfärgskatalogen i min något åldrade hand. Jag kände mig som 14 år igen… började bläddra…
Jodå där fanns radiostyrda farkoster av alla de slag.
Kände min mun blev så där hänfört halvöppen…
Luftgevär för Cowboy & Indianlekarna i skogen på sommarloven… Mitt Diana mod 25 flashade förbi i tankarna… när Tompa och jag övade prickskytte på råttorna kring branddammen på sommarloven.
Senare lockade moppedelarna som man suktade över i katalogen över en kopp kaffe hemma i Tompas föräldrars kök och kanske tog vi bussen in till stan för att inhandla någon häftig moppepryl… ja det var då det.
Bläddrar lite vidare Hobbexkatalogen 2009… ser några ”Vrålhäftiga” gadgets… not!
Näää… besviken hittade jag inte det vi alla grabbar en gång så gärna ville ha så här inför sommaren.
Jovisst ni grabbar vet att jag inte snackar ”flugan i sockerbiten” eller den lilla manicken som gav en ”elektrisk” stöt då du hälsade på någon… Eller den superlöjiga pruttkudden…
Nix.. nejnej… Nä nu snackar vi de tunga prylarna… prylarna vi grabbar undrade om de verkligen fungerade… prylarna vi kollade in år efter år där i tonåren… prylarna vi ville ha men aldrig vågade köpa.
Jag snackar röntgenbrillorna… jag snackar solbrillorna med inbyggd backspegel. Visst det var det vi ville ha inför sommaren… Ja läget var lite annorlunda då än nu 2009… nu när tjejerna tävlar i att visa så mycket som möjligt.
Men då, någon gång på 60-talet, ville vi allra helst sticka in till stan och köpa de där brillorna… Fan va häftigt att inte ens behöva vända sig om för att kolla in en brutta… för med de rätta bågarna såg du i lugn och ro bruttan då hon sakta promenerade bort på gatan, allt via de inbyggda backspeglarna.
Ja… nu var vi väl inte så bakom flötet att vi trodde att de där röntgenbrillorna fungerade och verkligen visade vad som vi allra helst ville se då i tonåren… nä vi var väl inte tappade bakom en vagn heller… Psss röntgenbrillor… men hade inte James Bond ett par sådana… sååå kanske… Nä bluff båg… eller?
Så jag bläddrade vidare i Hobbexkatalogen… och där i nästan slutet av katalogen finns de…
Spionglasögonen…!
Ja jäklar 2009 års tonårsgrabbar kanske är så olika oss ändå… eller vet Hobbex kanske att vi gubbar ännu suktar över ett par solbrillor av den där Hobbexmodellen.
Här sitter Bernt 17 år på sitt rum… Bernt är en prydlig ung man som drömmer om en raggarbil och lite snärtiga bruttor här på pojkrummet.
50-talsfrissan är väl inte det senaste modet nu 65, men Bernt skall få köpa brorsans Valiant och då gäller en skön brylkrämslook.
Tycker ni inte Bernt ser lite nöjd ut, visst… han har just skrivit klart ännu en uppskattad mininovell för Lektyrs nya giv 1965 ”läsarnas egna sexberättelser”, jodå Bernt har redan fått några hundra på banken… han vet vad Lektyrs redaktörer gillar.
Men mamma tror att Bernt delar ut Borås Tidning på söndagsmornar och säljer jultidningar… Bernt är smart!
Ser ni fotot av lilla mor närmast skrivmaskinen… han vet vad som gör en mamma nöjd och glad.
Som lite bonus har han satt upp ett på både mamma och mormor strax ovanför elkontakten också. Sådant gör en mamma lite medgörlig med bilderna på de andra donnorna på väggen… Bernt är ju trots allt en ung man…
Snart tickar det in nya slantar på Bernts konto, han har just fantiserat ihop en berättelse om en Donna… om hon högst upp på väggen… ja just hon i poolen, Alison Park heter hon.
Är bilden på Miss Park för liten… jamen klicka på bilden på Bernt då vet jag…
Det blir lite lustigt ibland… Kollar runt hos mina bloggvänner, där ser jag att Svammelsurium har ”Bilspottat”… Vilket också är exakt det jag gjort!
Dels för att verifiera det jag hävdade och Grand Prix 63 funderade över, nämligen att ”strögandet” bland jänkarkulturen… ja eller kanske mest det dagliga nyttjandet av sin jänkare har dött ut och man kanske bara visar upp klenoden på utställningar och träffar. Jag hävdade att så är fallet utom i Skaraborg där ser man jänkare dag som kväll som nyttjas som en bruksbil – Det är väldigt trevligt!
Fångade några av de jag såg rulla omkring en helt vanlig dag i det underbara Skaraborg…
En snygg Dodge Charger…
Ett säkert ställe att Jänkarspotta är givetvis Hjo Grillen. Läs min lilla story om Raggar Arne I Arnes (Hjul)Spår och Arne… Vägfararen
Den här jänkaren hade lite brått…
Hoppas berörda bilägare inte har något emot min lilla hyllning…!
Vem länkar hit…