Fortsätter med Farbror Sid’s gästskribent och rapporten från Östersund en gång på 70-talet… nu med mode! Närmare bestämt Jeansen. Har själv avhandlat Jeansen under 70-talet i manligt perspektiv… och inte skiljde det sig mycket från tjejernas… inte ens i Norrland.
Rapport från Östersund…
Detta är en bild på mig sommaren -77 efter en MC färd. Sk hjälmfrisyr efter MC hjälmen, eller hockeyfrilla och avslappnat har jag då knäppt upp jeansen för att vila magen.
På 70 talet var det inte tal om att jeansen var stretchande. Alla jeans var stenhårda, inget töjande där inte. Hade man tvättat sina älskade jeans så hade de krympt 2 storlekar. Vad gör man då?
Nu skall det avslöjas hur man får på sig ett par jeans som är 2 nummer för små.
Man tar på de för små jeansen, stänker baken med stänkflaska och liksom svankar, putar med baken, töjer och bänder till man kan knäppa gylfen samtidigt som man håller andan. Allt efter mottot – det ska gå!
Ett annat knep var att man la sig på sängen och bad mamma eller pappa dra upp gylfen samtidigt som man höll andan.
En kvinnlig bekant vars 4 söner i varierande ålder hade alltid det senaste på sig i jeansväg. Hon hade en väninna med boutique där hon fick trasiga jeans gratis.
Folk provade jeans, men eftersom de skulle vara så tajta, tog man ett par för små jeans och försökte klämma på dessa. Följden blev att folk drog sönder dragkedjorna, som sorterades ut och min kvinnliga bekant fick trasiga jeans, sydde i nya gylfar och sedan hade alla hennes gossar det ”senaste” i jeansväg.
Jeans kunde under 70 talet delas in i 3 olika kategorier.
Mörkblå, mellanblå och ljusblå. Den ljusblå varianten fick man genom att bland annat köpa s.k. stentvättade jeans.
Eller så kunde man göra som min kompis. Hon köpte ett bar svindyra blå jeans i en boutique, lade dem i klorin över natten i badkaret.
Sov gott hela natten, så ingen vände eller rörde runt i badkaret med jeansen. Så när hon vaknade på morgonen och gick ut för att se på sina ljusblå jeans. Låg det i badkaret ett par mörkblå jeans med vita fläckar.
2. Tajthetsgrad.
Det finaste man kunde ha var ett par jeans som var så trånga att det såg ut som om man hällt dem på sig
De var så trånga att flickor inte kunde sitta riktigt på en stol. Det gick liksom inte att vika ihop sig, utan blev mer en snett bakåtlutad variant av sittställning.
Min kompis hade skavsår och blåmärken på höftbenen efter de tajta jeansen.
Hälsovården, skolan och de vuxna förfasade sig.
Tajta jeans var inte bra för magen. Ofta fick speciellt då flickor gå hem från skolan efter halva dagen. De hade ont i magen och kunde inte äta eftersom då tog jeansen emot.
3. Utsvängdhet.
De skulle vara så mycket utsvängda nertill, att man kunde dölja hela foten inuti byxans slut. På foten hade man platåskor vad annars.
Själv är jag ganska lång och med platåskor blev jag typ 10 cm längre. Jag gick runt i mina fina röda lack platåskor, och stoltserade.
Ända tills den dagen jag slog huvudet i en trafikskylt som satt ganska långt upp. Då först insåg jag att platå kanske inte var min grej. I alla fall kanske inte så höga.
/Anonym.
… jag får tacka Östersundstjejen om gästinlägget…