Farbror Sid

Året är 1968… du hade just hämtat ut din nya Pontiac… Allt kändes perfekt.

Men allt var kanske inte så perfekt, för känns det inte som allt hände runt detta år, eller var man bara mer mottaglig som yngling… Krig, rashat, motsättningar, frigörelse, Flower Power, musikstilar som kom, hippies, demontrationer, både här och runt om i världen. Kanske var det därför muskelbilarna kom detta år… ett sätt att fly allt, stänga bildörren starta bilen och försöka dra ifrån all skit vi matades med i TV, tidningar och radio… slå bara inte på bilradion:

Larsson förärade Borås med ett besök under helgen… just nu städar vi upp efter hans framfart…

En krock på gatorna någonstans i Borås…

Borås Brandkår ute och försöker släcka ett hus…

Alla var inte långhåriga moppeslynglar som choppade och trimmade sina moppar och körde med raka rör till allmänhetens förtret och blev jagade av Mc-polisen in på skogsvägar och små stigar…

Nej, det fanns välartade pojkar också, de som nu är samhällets stöttepelare… de välanpassade unga männen. De som körde Crescent Topper… (50SS) vad SS stod för vet jag inte… men man har sina tankar…

Alltid redo att bistå Lagens beskyddare med skvall… eller, ja viktig information om moppeligans lokala ”flyktvägar”…!
Crescent Topper, i lagens läckert lackade färger… redo att patrullera den lokala byvägen…

Vi män slänger oss i och ur bilar hur vi vill och känner för… Men kvinnor har undrat hur man lättast, graciöst och med värdighet tar sig ur en bil… En svår konst är det… vad är då bättre än att ta till en informativ färsk artikel… ännu inte publicerad, kommer i julinumret 1962.
Stil går aldrig ur tiden…

liten text…? klicka på bilden.

Håller film/konst/teaterkritikern på att dö sotdöden? Utrymmet för god och sund kritik minskar, många recensioner är idag bara små notiser.
Det är dags för våra vänner Kritikerna att ta tag i sin situation… hur då, undrar många…
Först, hur klär du dig, sladdrigt med skrynkliga kavajer och solkiga byxor… visst, precis som alltid. Kritikern har varit något som katten släpat in i de fina salongerna…
Din outfit är nog så viktig för din image…

Så här visar Farbror Sid sin populära kollektion…
”ArrogantBelevadKritiker” outfit… ett måste för den bevandrade och belevade konst/film/teaterkritikern… en rutig robust dubbelknäppt Frockcoat i oömt material tål timtals av sittande i okomfortabla film/teaterfåtöljer eller hängande utmed konsthallarnas kolonnrader.

Den har även en lättare vadering tänkt att motstå mildare handgemäng… eventuellt då du efter gjord recension möter den förorättade sköra missförstådda konstnären eller skådespelaren i teaterfoajen eller vid en snabb cocktail på Operabaren…

En ”coming up” detalj värd att notera är den anpassade byxan med högt liv och bred linning med säker trippelknapp, anpassad för att hålla in en sladdrig mage fylld av snittar och billigt vin…

Med den rätta scarfen och en välansad frisyr kan du lugnt och säkert göra entré varhelst det må behövas en sanningens recension… ett väl valt ord om ”konstnärer” som satt sig på för höga hästar…

Liz Taylor… en kvinna som långt upp i åldern hade ”det”.

Som Mel skrev lite skämtsamt i en kommentar i natt: SPEAK ENGLISH! THIS IS AMERICA! … och ta mig tusan om det inte är så… får kanske börja med att skriva på Engelska. För som statistiken visar så är 55% av läsarna från USA. 289853 hits på 5 dagar! Thank you, foreign viewers

5. När motorluckan på VW:n knipsar av min fars senor i handen då han stod vid smörjbryggan och mekade.

6. Att jag står på skoltoaletten nära till gråten, då Ingela, tuff och större än vi grabbar, tryckt upp mig mot småskolans vägg och sagt några väl valda ord.

7. Att jag spanar in samma Ingela 12 år senare, som nu har de tajtaste jeansen jag sett… hon kan inte röra sig… och jag undrar hur hon kan sitta där borta bakom symaskinen 8 timmar varje dag i de jeansen.

8. När min flickvän ringer hem och säger att provet var positivt… tankar som vad händer nu, var jag redo, klarar jag av detta… for genom huvudet, jag skall bli pappa!

9. Stefan och Stefan… när de köpt var sin av de där nya japanska 125:orna, en Yamaha och en Honda och de körde brût och stilade på skolgården och runt i samhället. Det var annat än Silverpilar och Monarker det…

… det där videovåldet… verkar kommer närmare och närmare källan…?!

En skön bild från Club Flamingo… Nattklubb och senare ett Diskotek i källarlokalerna och ganska frekvent besökt under en tid av Farbror Sid. Numera är det en Kinakrog… och att komma ned i källarlokalerna går inte… inte längre än till toaletterna i alla fall. En av de sista gångerna jag var där var nog 1979. Kommer ihåg att jag hörde en kommande stor hit där för första gången… så bra att jag var tvungen att knacka på DJ båset och fråga vem det var som gjorde låten…
Upp kom då detta konvolut…

… och eftersom det är fredag… och det kanske 30 år sedan jag körde några groovy moves på det discogolvet lägger jag på en discokrökare…

(till min lilla anekdot från ett tidigare inlägg)